Ett Skifte i Perspektiv
När jag först blev tillfrågad om att bidra med några tankar här, gick mina funderingar genast till fotbollsplanen – till taktik, lag och det kommande EM i Schweiz. Jag började skriva en analys av spansk och svensk damfotboll. Och jag kommer fortfarande att göra det. Men något oväntat fick mig att ändra riktning: en vän skickade mig en video med Davide Ancelotti.
På bara några minuter fördes jag genom min egen tränarkarriärs minnen och lärdomar. Det handlade inte om formationer. Det handlade om något ännu mer grundläggande – kommunikation. Ett gemensamt språk. Och jag insåg: detta är berättelsen jag måste börja med.
En Resa Genom Gränser och Kulturer
Tränaryrket har tagit mig på en resa som spänner över kontinenter och kulturer – från Japan till Jamaica, Spanien till Sverige. Jag har haft förmånen att arbeta med spelare från en fantastisk mångfald av bakgrunder, där varje individ tillfört något unikt till laget.
Men med mångfald kommer också komplexitet. Olika kulturer. Olika fotbollstraditioner. Olika sätt att tolka även de enklaste instruktionerna. Min egen tränarutbildning har formats i tre länder – Spanien, Norge och Sverige – vilket innebar att jag inte bara behövde lära mig nya språk, utan också att verkligen nå fram genom dem.
Kommunikation, har jag lärt mig, handlar inte bara om ord. Det handlar om innebörd. Och mening måste vara gemensam för att bli kraftfull.
Lärdomar i Språk
En av mina första insikter kom i Östersunds FK, där jag arbetade tillsammans med Ian Burchnall. Vi stötte på en oväntad utmaning: vi talade inte samma fotbollsspråk. Det jag kallade “mellan linjerna” kallade han för “pockets”. En liten skillnad? Kanske. Men inom elitfotbollen kan små skillnader avgöra matcher.
I Hammarby, med Pablo Piñones-Arce, förändrades utmaningen. Hur gör man lagmöten inkluderande för både svenska och icke-svenska spelare? Hur ser man till att alla röster hörs – och förstås?
När jag sedan tog över Linköping FC mötte jag ännu en prövning. Jag introducerade nya begrepp till spelare som var vana vid sin förra tränares språk. Förändring, även med goda avsikter, kan skapa förvirring om den inte hanteras varsamt.
Varje klubb, varje lag, har lärt mig detta: språk är ledarskap.
Att Skapa ett Gemensamt Fotbollsspråk
Lösningen är inte så enkel som att dela ut ett ordlexikon på första dagen eller hänga upp några affischer i omklädningsrummet. Att skapa ett gemensamt språk är inte en punkt på att-göra-listan. Det är ett åtagande.
Det handlar om att ta sig tid – redan från början – att skapa tydlighet. Att definiera vad vi menar när vi säger “press”, “kompakt” eller “omställning”. Att säkerställa att hela tränarstaben använder samma ord, på samma sätt, varje dag.
Ännu viktigare är att se till att alla, från stjärnspelaren till akademispelaren som tränar med oss i en vecka, förstår visionen. För först när vi talar samma fotboll, kan vi spela samma fotboll.
Det Fortsatta Arbetet med Förståelse
Men även då är arbetet inte klart. Språket i ett lag är något levande. Det förändras. Och det kräver ständig omsorg.
Vi måste bygga system för att upprepa, förstärka och kontrollera förståelsen. Vi måste möta spelarna där de befinner sig – språkligt, emotionellt och kulturellt. Det är inte bara huvudtränarens ansvar. Det är ett gemensamt uppdrag för hela tränarstaben.
För när språket brister, brister även förtroendet. Och när det blomstrar, blomstrar även laget.
Varför Det Verkligen Spelar Roll
Inom elitfotbollen är marginalerna minimala. Kommunikation är ingen “mjuk kompetens”. Det är grunden för taktisk precision, spelarutveckling och kollektiv strävan.
Ett gemensamt språk bygger enhet. Det skapar tillhörighet. Det ger spelare mod att fatta beslut med klarhet och trygghet. Och i slutändan bygger det lag som är större än summan av sina delar.
Så om du står inför en ny roll, ta dig tiden. Definiera dina begrepp. Lyssna mer än du talar. Och anta aldrig att bara för att något har sagts, så har det också förståtts.
För inom fotboll, liksom i livet, blir det vi delar i språk till det vi bygger i anda.